Historiska bilder
Texterna är skrivna av kommunarkivarie Thomas E:son Åkerlund.
- 1 december 2003 -
Hoppbacken på Gültzauudden
I början av 1900-talet fanns en hoppbacke på Gültzauudden. Den låg på uddens sydvästra sida och det hoppades ut mot Lule älv. Som synes var det en vacker skapelse med en underbacke i trä som hade påspikade trappsteg. Om man inte ville hoppa gick det bra att gå med skidorna längs med trappstegen och sedan åka utför. Dessutom kunde nedre delen av backen användas som pulkbacke.
Till höger syns en läktare för åskådare och rakt fram domarläktaren. Vid större evenemang var omgivande träd och läktare dekorerade med flaggor. För att kunna utnyttja backen så mycket som möjligt under den mörka årstiden fanns så kallade bågljuslampor.
Det är våren 1917 och fyra grabbar diskuterar nedanför uthoppet. Kan det möjligen vara några av skidungdomarna. Vad de inte vet är att under hösten kommer representanter för Svenska Skidförbundet att propagera för en ny hoppbacke, samtidigt som de erbjuder 2.000 kronor i bidrag. Under åren 1918 och 1919 ordnas lokala friluftsfester vars intäkter ska gå till en ny hoppbacke. Norrbottens museiförening anser dessutom att den gamla backen inte passar på Uddens planerade hembygdsområde, och inför stadens 300-årsjubileum 1921 rivs den. Efter olika turer och arbetsblockader kan en ny hoppbacke invigas vid Lulsundet i januari 1924. Men inte kommer grabbarna att bry sig om det, då är de vuxna och har andra intressen.
- 24 november 2003 -
Utflykt i skärgården
Eller är det kanske en flykt till skärgården, undan vardagen i staden. I en gräsbevuxen sänka mellan berghällar och snår av enris sitter fem personer och två hundar. Sällskapet har precis avslutat en lättare måltid och mannen med kubb rör sakta om i kaffekoppen. På gräset mellan dem ligger bl a förpackningar, en omkullvält termos och en mjölkhämtare. Till vänster skymtar en kont, dåtidens ryggsäck. Till höger syns ytterligare en kont som att döma av godslappen på sidan varit ute och rest. I bakgrunden syns några stugor, förmodligen fiskarstugor, på någon av de många öarna i Luleå skärgård.
Det är omkring 1910 och på bilden finns hovjuveleraren m m Fritz Olsson (1880-1969). För de som känner till hans stora intresse för jakt så skulle många omedelbart gissa på mannen till höger. Men så är inte fallet, utan det är herr Olsson som är den uppklädda gentlemannen med sommarhatt och blomma i handen. Övriga är okända. Men jakttemat finns med och hundarna och de två gevären avslöjar att man åtminstone ägnat sig åt prickskytte, men kanske även fågeljakt. Jaktlyckan verkar det uppenbarligen vara si och så med - jaktgudinnan Diana har inte varit nådig.
- 17 november 2003 -
Träpalats och lagerlokaler
Här syns en innergård fotograferad från Skomakargatan. Till vänster, på andra sidan om lagerlokalen, ligger Magasinsgatan. Fastigheterna till höger och vänster uppfördes 1901 av grosshandlare Ludvig Anton Wallmark (1866-1927), efter ritningar av byggmästare Alfred Lignell.
Det är 1920-tal och på bilden lastas tunnor med lysfotogen, Pure Pennsylvania Water White, för Luleå Import AB. Produkten togs till Sverige av Svensk-amerikanska Aktiebolaget i Stockholm. De stegar som är resta efter väggen på båda husen är brandstegar och en del av fastighetens brandskydd.
I bakgrunden reser sig ett träpalats med inglasad veranda och utsikt över Norra hamn. Kan det t o m vara så att lagerlokalerna har placerats i tomtens ytterkanter för att det gamla trähuset skulle få behålla utsikten.
Fastigheten låg efter Timmermansgatan och uppfördes under 1850-talet av handlanden Henrik August Benckert (1821-1870). År 1888 köptes det av Christian Oxehufvud (1858-), sedermera spansk vice konsul. Huset har också följaktligen kallats både Benckertska och Oxehufvudska fastigheten. På den vänstra gavelns tak syns delar av det torn som numera återfinns på Storgatan under namnet Gula paviljongen. Byggnaden revs sommaren 1979 och i dag har Vattenfall Norrbotten sina lokaler här.
- 8 november 2003 -
Vår och får
Fotografen står på Smedjegatan, med ryggen mot Skeppsbrogatan, och i korsningen längre fram går Storgatan. Det är i slutet av 1920-talet och snösmältningen är i full gång. Smältvattnet rinner ned mot Norra hamn och förvandlar gatan till en grund bäck. Till höger har någon skottat upp det snöfyllda diket för att leda om vattnet och påskynda våren. Som synes tillhörde Smedjegatan inte de prioriterade gatorna som skulle snöröjas till full bredd av brandkåren. Storgatan och parallellt liggande gator gick i första hand, därefter plogades tvärgatorna.
Mitt i gatan syns några får som verkar driva omkring planlöst. Flockbeteendet gör att de håller sig nära varandra. Fåren är inte långt hemifrån utan hör hemma på fastigheten till höger. Ägaren av både kreatur och fastighet är vaktkonstapeln vid länsfängelset, Karl Oskar Granath (1871-).
Till vänster går en man med raska steg i den smältande snön. Han har galoscher, men håller sig för säkerhets skull från vattnet och leran mitt i gatan. Det är konsul Frans Albert Pettersson (1877-1969) som har bråttom till sitt grossistföretag N O Lundström & Co längre ned på Smedjegatan. Konsul Pettersson går förmodligen i andra tankar och tar ingen notis om varken får eller fotograf.
- 2 november 2003 -
Åååhej!
Under 1930-talet förändrade Luleå stad området kring Hamnpiren i Södra hamn. Årtiondet inleddes med uppbyggnaden av ett tullpackhus. Det var ett hus där varor förvarades för av tullen. Förutom tullen fanns även plats för veterinär med undersökningsrum, expedition och laboratorium.
De styrande hade haft svårt att besluta sig om var och hur packhuset skulle byggas. Men till slut bestämdes att uppföra en byggnad i vitputsat tegel, parallellt med Varvsgatan. Entreprenaden gick till byggmästaren N A Bergman, som enligt handlingar hade stenbyggnader som specialitet, med ett anbud på 69 980. Den 10 september 1930 var bygget färdigt och avsynades. Numera är Tullpackhusets vita fasad utbytt mot andra som går under benämningen Tutti-Frutti.
Fyra år senare numrerades båthamnarna från nr 1-7. Samtidigt tillbyggdes Båthamn nr 1, tidigare benämnd Sydöstra båthamnen, med 42 småbåtsplatser. Ettans båthamn finns fortfarande kvar, men är flyttad.
På fotografiet syns arbetet med en tillbyggnad av Tullpackhuskajen 1932. Packhuset syns längst till höger och ovanför dess tak skymtar taket från Hamnkontorets byggnad. Längst till vänster syns en del av varuskjulet på Hamnpiren. I vattnet ligger en flytbrygga som arbetsplattform och mellan bjälkarna skymtar den tidigare järnspontkajen. Så tar arbetarna samtidigt i med spetten...åååhej...så lägger sig bjälken på plats och arbetet med nästa fortsätter.
- 27 oktober 2003 -
Försvunnet ögonblick
Här syns hörnet Storgatan - Skomakargatan hösten 1935. I fastigheten fanns flera affärer. Längst bort låg Linds Järnaffär följt av Sundbaums Eftr:s Tobakshandel, Enströms blommor och slutligen Axel Kylanders kombinerade Garnhandel och Speceriaffär.
Axel Fredrik Kylander (1871-1956) var ursprungligen från Närke och kom 1892 till Luleå. Här anställdes han hos handelsmannen Per Theodor Aurén, som sedan 1888 drev affär i staden. Kylander blev sedermera handelsbokhållare och öppnade egen livsmedelsaffär 1913. Han var dessutom en av grundarna till Luleå Gymnastik-och atletförening som grundades 1897. Föreningens syfte var att "Väcka håg och intresse för nyttiga och hälsosamma kroppsövningar".
Drygt ett år senare är fastigheten borta och ersatt med en ny byggnad. Den byggdes bakom trähuset, eftersom Luleå stad sedan stadsbranden 1887 ville bredda Storgatan. In i det sista kunde affärerna vara kvar och när det gamla huset revs tog det mindre än två veckor. Den nya byggnaden uppfördes i tegel som producerats vid Björns Tegelbruk och den finns fortfarande kvar med adress Storgatan 40.
Efter Storgatan syns två cyklister, och en gående dam viker in på Skomakargatan. Men vad diskuterar mannen och kvinnan till höger, helt omedvetna om fotografens närvaro. För stunden ser det allvarligt ut - men nu är ögonblicket för länge sedan över och bortglömt.
- 20 oktober 2003 -
Den lilla, lilla gumman
Onekligen för bilden tankarna till Elsa Beskows (1874-1953) bok Sagan om den lilla, lilla gumman. Den tecknades och skrevs av Beskow 1897, när författarinnan var i 20-års åldern. Ingredienserna till boken finns med på bilden: den lilla gumman i förgrunden och den lilla röda stugan i bakgrunden, det enda som saknas är katten, men den kanske smyger omkring i omgivningarna. Men det här är inte någon djup skog utan centrala Luleå under 1910-talet. Till höger, strax utanför bild, sträcker sig Kungsgatan och den okända fotografen har ryggen mot Stationsgatan.
Gumman som krattar i potatislandet är änkefru Maria Margareta Unberg (1856-1936). Maken var fiskare och hette Carl Erik Johansson (1854-1900). Några barn ingick också i familjen och man kan förmoda att omständigheterna var små. Fisk torde ha varit basfödan och sonen blev också fiskare. Sned och vind står den lilla röda stugan i kontrast till den stora gården strax bakom. Den ägdes av målarmästaren Nils Johan Nordström (1861-1931) som under 1880-talet öppnade sin målerifirma i staden. Men vad bryr sig gumman om det, hon krattar strävsamt vidare.
- 13 oktober 2003 -
Gentlemän med racketar
Under 1880-talet blev Högre Allmänna läroverket, den s k språklådan, alldeles för trång för det ökande elevantalet. Det beslutades att bygga en separat gymnastikbyggnad. Den befintliga gymnastiklokalen skulle i stället delas in i klassrum. Kostnaden för nybygget beräknades bli 15 500 riksdaler och hösten 1887 skänkte en anonym donator 5 000 riksdaler. Resten av kostnaden fördelades mellan Luleå stad, Norrbottens läns landsting och Domkapitlet. I september stod gymnastikbyggnaden färdig i hörnet Skeppsbrogatan - Tullgatan. Den kom snabbt att bli samlingslokal för olika evenemang, bl a hölls konserter av Luleå musiksällskap.
Här syns tre medlemmar ur Luleå Tennisklubb i läroverkets gymnastiksal. Från vänster Johannes Ullenius, Ivar Fellenius (1905-1993) och Axel Ryding (1903-1963). Med sina hängslen, flugor, skjortor och vanliga byxor ser de ut som riktiga gentlemän. I bakgrunden syns en kamin som skulle hålla lokalen varm och ovanför den en läktare som var drygt 75 kvm. I byggnaden hade också skolvaktmästaren sin tjänstebostad. Men varför så bistra uppsyner - har de kanske förlorad en match?
- 6 oktober 2003 -
Ahlstrandska stenhuset
Här syns ett ur raden av stenhus som byggdes i centrala Luleå under 1890-talet. År 1897 lämnade glasmästaren Johan Erik Ahlstrand (1866-1957) in begäran om bygglov för ett tre våningar högt stenhus. Byggnaden uppfördes i hörnet Köpmangatan - Tullgatan, där det fortfarande står kvar och av äldre kallas "Ahlstrandska stenhuset".
J E Ahlstrand var ursprungligen från Nederkalix och kom till Luleå hösten 1891 som snickarlärling. Året efter startade han ett glasmästeri som 1894 utökades med ett snickeri. Själva glasmästeriet fanns diagonalt över korsningen i ett gammalt trähus som under 1800-talet kallades "Gammel-Langs".
Det är omkring 1910 och längst till vänster, efter Köpmangatan, finns en möbelaffär och utanför står en fullastad kärra med möbler och en mindre kärra med träemballage.
I gatuhörnet finns en matvaruaffär och på skylten ovanför ingången står en sockertopp som reklam. Då fick man hacka till sina egna sockerbitar i en speciell låda med monterad kniv. I porten skymtar två kvinnor som försiktigt tittar fram och i skyltfönstret efter Tullgatan framgår att affären bl a säljer ost, ägg och renstekar. Vid nästa ingång har Maria Lundgren en modeaffär. Tillsammans med glasmästeriet och det närliggande caféet vid Tullgatan fanns här ett litet affärscentrum i miniatyr.
- September 2003 -
Räkna med oss!
Så här kunde det se ut under 1920-talet vid Riksbankens avdelningskontor i Luleå. Den vackra byggnaden står fortfarande kvar i hörnet Storgatan - Kyrkogatan. Från början hade huset en skär ton men inför stadens 300-årsjubileum 1921 målades byggnaden vit. När huset invigdes 1902 hade Riksbanken redan haft verksamhet i Luleå sedan trettio år tillbaka. Under 1920-talet inrymdes här både telegraf och post (t o m 1925) och riksbanksdirektören hade sin tjänstebostad i bankbyggnaden.
Från vänster sitter Brita Bäckström vid skrivpulpeten och räknar sedlar i olika valörer. Alla sedlar mellan fem kronor och upp till ettusen kronor pryddes av Moder Svea, bekvämt sittande i nedre högra hörnet. Följaktligen kallades sedlarna för sittande Svea i folkmun. Kanske den yngre generationen förundras över att det funnits femkronorssedlar, men under 1920-talet fanns det t o m enkronorssedlar. Bortom Brita Bäckström står vaktmästare Adolf Sundström och bredvid honom registrator Albert Welander. Vid andra delen av skrivpulpeten sitter Klas Granström och bokför. Här fanns ingen risk för musarm - det mest elektroniska var lamporna - men de fick kanske räknefingrar.
- September 2003 -
Vem driver in?
En förruffad motorbåt i Luleå skärgård, förmodligen under 1910-talet. I fören syns båtens kryptiska namn, något som kräver en förklaring. Bokstaven X står för exekutor. Det är inte fråga om avrättning som ordet exekution bl a står för, utan i stället betydelsen indrivning. Mitt i båten står exekutor Gustaf Wetter, vilket förklarar W:et. Motorbåten användes vid besök på fartyg för delgivningar och stämningar samt indrivning av bötesbelopp. Wetter var dalmas och f d Svea-artillerist. År 1898 anställdes han som konstapel vid Luleå stads kombinerade brand-och poliskår och fyra år senare vid stadsfogdekontoret som exekutionsbetjänt.
Alla handräckningar innebar att Wetter oftast var till fots, till cykel eller som här med båt. Med Luleås alla ytterområden blev det långa sträckor. Under år 1906 delade två exekutionsbetjänter på över 2000 indrivningar och handräckningar. På den här tiden hade de sportler, dvs del av bötessumman, och under ett år blev det ca 200 kr. Men då fick de betala skrivmaterial, blanketter och resor själva. Wetters grundlön var 1000 kr per år. I april 1942, efter 40 års tjänst, pensionerades Wetter. Han hade tänkt ägna sig åt motorbåten men bensinrestriktionerna, pga kriget, satte stopp för det. I september samma år avlider han.